Det finns saker som förundrar mig. Sådana där saker som man inte blir klok av. Jag menar, nästan alla blir väl snurriga av att fundera på hur tusan rymden kan vara oändlig. Den måste ju ha ett slut, eller ?
Något som jag kom och tänka på häromdagen , på en av mina vanliga cykel turer, var tids uppfattningen och minnet.
Tänk er tillbaka något i tiden, till tvåan trean sådär. Försök få in den känslan av spelkulor,lek och lördags godis. Sedan ser ni er stå framför någon av era föräldrar. Ni är lite fundersamma över något som hänt i skolan. Något som är specifikt för just den års kursen. Ni frågar mamma/pappa med stora förhoppningar om att få ett problem-lösande svar. Men allt ni får tillbaka är "jag kommer inte ihåg , det var så längesen".
Jag minns att jag inte kunde förstå hur de kunde glömma hur allt var. Det var ju den viktigaste frågan i världen, den viktigaste händelsen som någonsin skulle inträffa.
Och kanske var det just det, men för det tillfället.
Det är lite obehagligt när man tänker tillbaka. Skulle man få upp samma fråga i huvudet nu skulle jag kanske inte kräva något svar på den. Och skulle en andra klassare be mig berätta om min tid i tvåan skulle jag få gräva djupt i minnerna . Om jag ens hittade något.. Det är rätt konstigt egentligen. Att något som betyder så mycket för stunden kan förvandlas till att bli något som man inte ens kommer ihåg..
Det var lite filosofi från min sida. För övrigt kan jag berätta att jag har haft två jätte mysiga dagar med klassen. tack och hej.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar