Livet består av fram och mot gångar. Det är helt oundivkligt att inte stöta på någon av dem. Det första kanske man upplever något färre gånger. Men det sist nämnda är förvånadsvärt lätt att uppleva. Det räcker med att man råkar låsa in nycklarna i skåpet så vänds hela världen upp och ned.

Som ni kanske förstår har min eftermiddag styrts helt av ett par nycklar. Jag skulle ha spelat innebandy, jag skulle ha ätit mitt mellanmål och jag skulle ha sluppit cykla hem på en cykel utan luft. Men tankspridd som jag är lyckas jag till min fasa låsa skåpet innan nycklarna kommit ut. Så efter samtal, en pappa som kommer med ca: 30 olika nycklar och snälla lärare så lyckas jag få ut mina saker. Men detta till priset av innebandy och min cykel.
Sur som en citron ger jag mig slutligen av ( ca: 30minuter efter alla andra ) för att åka hem. Mungiporna pekar nedåt och folk måste undra hur i hela världen jag kan vara sur en sån vårig eftermiddag. Men vem ringer inte då? Jo Super snälla silver Emma. Det enkla samtalet gjorde min dag helt. Hon sa inget speciellt , hon försökte helt enkelt lösa min tillvaro och ge mig lite inspererande ord. Det gjorde verkligen underverk. Så nu sitter jag här, med mungiporna uppåt och längtar till imon. Därför vill jag rosa Emma , och alla vänner som ställer upp för en. Även om det bara är ett bagatell problem.

Tack !