Livet är en tävling, absolut inte. Iallafall kan en tävling fungera som en drivkraft för att komma igång att göra saker. Jag fungerar antagligen litegranna som ett förskolebarn.
Tävlingen gick ut på att se vem som klippte sig först.
De som ställde upp var Sandra, som bara behöver titta på sin toppar för att de ska gå av. Och Sebastian som kan dra sitt hår ända till näsan ( ?!).
Vi bortser från det faktum att Sebastian redan innan förkunnat att han minsann inte tänkte klippa sig förrens om ett par veckor även om vi tävlade.
Ifallfall stod Sandra , jag, me myself and I som segrare.

Frisören gjorde mer än att ta bort mina klyvna toppar, hon försökte även påverka mig i mitt val om hur länge jag ska bo hemma hos mina föräldrar. Hon förklarade hur idiotiskt det var att flytta innan man pluggat klart, om man nu kan plugga och bo hemma ska man självklart göra det! Hon frågade dock aldrig mig hur jag hade tänkt göra.. vilket kanske var tur. ( mina planer skiljer sig ganska mycket från hennes.. )