Fantasi tiden.

När jag och mina vänner var små, var det största intresset för många hästar. Och på den tiden, när man inte visste var smink var förrens på högstadiet, så lekte vi alltid häst. Det började med upp och nedvända bandyklubbor och slutade med playwood skivor utformade som hästhuvuden.
Vi var jätte nöjd med det. Och den dagen min pappa sa att han hade gjort käpp hästar åt oss var jag överlycklig. Våran backiga trädgård förvandlades snabbt till en ridvärld. Där träden var hinderstöd och boden var stall. Så enkelt. Så fullkomligt genialt. Ingredienserna var alltså enkla. några snören och några käpphästar , sen var vi sysselsatta i flera år.
Jag tänkte berätta en liten historia om när jag skulle måla en av de arma käpphästarna.
Det var alltså mening att träfigurerna skulle slippa sin tråkiga färg och istället bli vita som molnen. Inte egentligen för att de blev bättre då. Utan helt enkelt för att jag gillar att pyssla. Iallafall så hade pappa fixat färg men sa att jag faktiskt fick måla dem själva. Och det gjorde mig inte det minsta. Nu fick jag ju chansen att kladda med färgen utan att någon sa till mig.
Och det utnyttjade jag vill jag lova. Efter ena sidan fick jag lite stänk på armen. Och visst , normala barn hade struntat i det och fortsatt måla. Men så är jag ju pedanta Sandra. Så jag börjar ju försöka gnugga bort färgen vilket resulterar i att armarna är krit vita ända från fingerspetsen upp till armbågen. Inte långt efter incidenten skulle jag åka och rida på "riktigt" vilket jag var fullt medveten om.
Så man är ju inte dum. Jag stoppar därför snabbt ner händerna i en av de blåa tunnorna på våran trädgård och börjar gnugga bort färgen. Det är bara det att den inte går bort.
Gråtande springer jag upp till mamma och beklagar mig. Det är alltså vatten fast färg.. Aj då säger mamma och dränker mina armar i aceton..Därav är bara en av mina käpphästar målade på ena sidan. Men alla har vi väl hört talas om skäckar.