Hopp kära vänner. Dags att skriva några rader om läsåret som gått, eller egentligen om hela ettan. Det är ju faktiskt sista gången imon som jag kommer att ge utrycket "Jag går i ettan" rättvisa. Nästa år är det tvåan som gäller. Att de har döpt första året på gymnasiet till ettan tycker jag är lite fantasilöst, eller okej. Det har egentligen ingen större betydelse, det är bara det att min 9åriga "lillasyster" är väldigt benägen att nämna att det faktiskt låter som om hon går i en högre klass en mig, hon går ju faktiskt i trean. Det var en stor parantes.

Bilden ger verkligen inte ettan sin rättvisa. Eller okej , det är jag, och det är en gitarr, och det är mina kläder. Och ja, det är till och med hårfärgen jag haft under hela ettan. Eller okej , jag har haft den hela mitt liv. Men jag ser iallafall ingen mening med att se sur ut... För det passerade året har varit oerhört roligt för att utrycka det milt. Jag har lärt känna massa fin fint folk. Fint folk som givit mina dagar mera mening. Ni vet, om man får frågan, "Hur lärde du känna henne?"..så blir svaret ofta. "Jo, det är min kompis klasskompis , kompis !". Det är ju hur kul som helst! Så tack.

Nu ska jag upp och kika lite på C/O Segermyr samtigt som jag ska försöka göra inbakade flätor på mig själv, vilket alltid ger lika mycket mjölksyra i armarna..